Julius - Lill-Melle - Klarus

Jag, Klara Elisabeth, kan inte skryta med att ha bloggat särskilt imponerande under den här praktiktiden, men det är väl som med sommarlovet – man planerar att hinna med så himla mycket, lyssna på italienska talböcker, lära sig spela panflöjt, läsa ut Sagan om Ringen och allt sånt där, men när det väl är slut upptäcker man att man bara suttit på sin rumpa alla veckor och tänkt att: ”Det där ska jag minsann börja med imorrn”. Och så är det över. På italienska har man bara lärt sig säga Ciao, det enda man får ur panflöjten är lite spott och Sagan om Ringen har man inte tagit reda på författaren till. Ett eller två blogginlägg visar det sig nu att jag fått ihop under den här praktiken, sisådär nittio dagar. Resten har Julia Forsberg fått ta ansvaret för. Heja Julia! (Glöm inte att läsa hennes inlägg från idag).

En bra tid måste jag emellertid säga att vi haft. Aldrig har jag fikat så mycket i hela mitt liv. Det enda engelsmän gör är nästan att fika, gå på puben, chilla runt, dricka Breakfast tea och ha det trevligt tillsammans. Om man går på picknick, blir bortbjuden eller äter efterrätt är det inte ett sötsaksalternativ som erbjuds utan tre, minst. Typ. Och så sitter man där och varvar cheese cake med apple crumble med Wonka-choklad med hot cross buns med christmas pudding med clutted cream och känner sig jättenyttig och jättejätteglad.

Häromveckan gjorde vi en utflykt till Belton House, en herrgård som man använt i inspelningarna av Pride and Prejudice-serien (!!!!!!!!!) och Jane Eyre (!!!!!!), så då var vi väldigt väldigt glada. Engelsmännen är exceptionellt bra på att bevara kulturarv - verkligen tummen upp där, applåd, applåd! - så parkområden, trädgårdar och möblemang ser fortfarande ut som de alltid sett ut. Att ta del av National Trust är som att kliva in i BBC:s filmer, där viktorianska gentlemän spelar cricket och studerar spindelnät i buskarna. Ja, det var rentav att det nästan dök upp lite tårar i ögonen hos dem av oss som är förtjusta i Jane Austen och Colin Firth iklädd kravatt och ridstövlar, när vi såg alltihop. Vi ska dit imorrn igen. Det ser vi fram emot med dans i både hjärta, ande, kropp och själ.

I lördags var vi istället i London och gick i folktjocka shoppingcenter, besökte Notting Hill utan att få syn på Hugh Grant, gick på konstmuseum, kollade på Big Ben och strosade i en park som var full av samma gråa ekorrar som dyker upp i Charlie and the Chocolate Factury. Man kunde mata dem i knäet om man ville, men vi ville hellre stå med våra mobilkameor och fota dem.

 

Nu har vi lite mindre än en vecka kvar till torsdag den 15:e, då vi ska stå med våra naturligt blöta våtservetter uppluckrade av bittra tårar, för att vinka farväl av tegelhus och engelska parker. Men idag har vi en bra dag. Vi dricker kaffe, skriver fältrapporter och tittar ut genom vårt fönster (vi har hela dagen haft utsikt över vår grannes trädgård, där två muskulösa, solbrända don juans ägnat tiden åt att bygga ett staket. De har fått stå ut med att snickra inför publik.)

Nu ska jag avsluta det här skriveriet och gå och äta bönor. Det är vad man äter här, utöver alla efterrätter. Ha det gött allihop så hörs vi!

Klara