Det är när vi har mycket att göra jag njuter. När det känns som att tiden inte riktigt kommer att räcka till; då är det som bäst. Jag har en förkärlek till att vara upptagen. Kanske för att det är då jag känner mig behövd, kanske för att vårt samhälle uppmanar oss till ett fullbokat schema eftersom det i sin tur har den direkta betydelsen: ett lyckat liv. En lyckad människa är den vars almanacka är fullproppad med diverse smaskiga aktiviteter. En lyckad människa är den som hinner med allt, vänner, jobb, familj och egentid. En lyckad människa är den som lever ekologiskt, tjänar vårt samhälle på alla sätt utom de där dess kliniskt rena naglar kan råka bli befläckade.
Kanske är det därför jag tycker om att vara upptagen, hetsa. Då får jag ju vara med i detta fantastiska ekorrhjul. Men att ta del i hetsen, stressen har sitt välkända pris. Utmattning, känslan att aldrig vara bra nog, i värsta fall depression eller utbrändhet. Då känns det helt plötsligt inte så attraktivt längre att sukta efter det fullbokade livet. Strävan efter det perfekta livet upplevs så löjlig, fattig och tom. Jag krälar över till det andra diket; apatins dike som är fyllt till bredden med hopplöshet och en annan sida av att vara värdelös. Men att befinna sig där är ju som det låter precis lika ohållbart som det låter.
Det här är ju ingen nyhet, vi vet att vår trasiga värld ser ut såhär. Vi känner många som är drabbade av både det ena och det andra, kanske är vi själva där. Det är så välkänt att när vi snubblar över texter som denna finner vi det löjligt och ibland avskyvärt. Jag är övertygad om att någon tänker ”men kan hon komma över sig själv eller, sluta prata och ändra något istället. Vi har fattat poängen, sluta älta!” så tänker i alla fall jag många gånger. Igenkänningsfaktorn i att inte lyckas drabbar oss ibland så hårt att vi inte vill erkänna var vi befinner oss. Det betyder ju allt som oftast att vi inte nått våra eller samhällets krav på oss och då är vi ju de där ”svaga” människorna vi ville undvika.
Men vad ska vi göra då? Den allra bästa nyheten är att det finns ett alternativt liv. En annan lösning på våra problem än att konsumera mer. En lösning som är långsiktig och som på riktigt vill investera i oss och våra liv. Lösningen stavas Jesus. Det är en annan grund att stå på. Ditt värde är inte beroende av vad du kan prestera, du är född och du är älskad. För den du är. För hur många gånger försöker vi inte prestera fram vårt värde i andras ögon. Andra människors bekräftelse är vår drog, ett upptaget liv är vårt ultimata mål. Med Gud kan man börja varje dag med Hans bekräftelse som aldrig tar slut, vi kan leva våra liv trygga i den visshet att vad vi än gör är vi älskade. När vi kämpar med Gud och lever våra liv i Hans andetag har vi alltid något att falla tillbaka på när stressen, apatin och hopplösheten vill fånga oss i sitt grepp.
Han lovade aldrig ett enkelt liv, aldrig har han lovat ett liv utan kamp och strid. ”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.” (Joh 16:33) Det är ett löfte om att i lidandet behöver vi inte vara oroliga, Han har ju besegrat vad vi än går igenom redan!
Det är sanningar som dessa som gör att jag klarar de tomma dagarna. Dagarna när jag tror att det glesa schemat betyder att jag inte är älskad eller behövd. Då lyfter Jesus mig och påminner om vilket värde jag egentligen har. Vilket pris som betalats för mig, vilken skatt jag är.
//Julius
Kommentera