Jag har läst Elise Lindqvists bok Ängeln på Malmskillnadsgatan. Det är en självbiografi som handlar om Elises livsresa från att vara ett misshandlat barn, livet som prostituerad till att vara upprättad i Jesus! Det är en fruktansvärd och fantastisk berättelse om hur hårt livet kan vara i kontrast till hur Gud möter med total kärlek. Som Elise själv skriver ”Mitt hopp är att du som läsare ska ta till dig att vi har en stor Gud. En Gud som helar våra sår och låter oss få en ny framtid, så att det aldrig är kört, hur hemskt det än varit.” - och det är precis vad jag som läsare får gå igenom under läsningsprocessen.
Och visst är det så, att det har betydelse i våra liv. Det är så viktigt och centralt att det blivit stulet. För vad skulle hända och hur skulle vår värld se ut om vi var fria från förtryck av alla de slag, fria att stå upp emot orättvisor och den brutala verklighet vi lever i. Hur skulle ditt liv se ut om du inte längre hindrades av ditt förflutna, dina egna destruktiva tankar eller vad du själv tror att du kan eller inte kan göra? Då närmar vi oss vad jag tror kan vara Guds tankar för oss. Där tar Elises livsberättelse vid.
”Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!” Rom 8:5 (Bibel 2000)
Hon har fått uppleva ett mörker i sitt liv som förslavade henne. Hon levde i bitterhet och sorg av väldigt förståeliga anledningar. I våra ögon en människa som kanske, med hjälp från talangfulla terapeuter och antidepressiva medel, i bästa fall skulle kunnat få leva resten av hennes liv som en blek skugga av en människa. Men Elises historia berättar om något annat! Det vittnar om vad som kan bli möjligt när vi lämnar vår bild av vad som är möjligt och istället ger den till Gud. Han som uppfann Befrielse och Upprättelse. Han som är Befriaren och Upprättaren. Han som gett oss söners och döttrars rätt att ropa Pappa! Han som längtar efter att vi ska bryta oss loss från jantelagen och alla ord som kastats i vår väg som endast beskriver alla våra dåliga sidor.
Så, vi lämnar Disney bakom oss och ser till det kors där vår arvsrätt tog form, ropar Pappa, vår Fader! Befria och upprätta mig, var nära och hjälp mig se det Du ser. Hjälp mig att hjälpa andra som lider. Tack för att jag inte är fången utan fri. Amen.
och just det, lyssna på Boldly I Approach - Rendcollective
