Halva praktiken är avklarad, hälften to go. Vi har acklimatiserat oss till den engelska kulturen och vädret, ett litet steg för vem som helst, ett stort steg för oss.
I dagarna som kommer åker (eller för de norrlänningar som läser se: far) Klara och jag på Ground Level Leadership Conference, vilket är precis vad det låter. Det lär bli bra. Vi hade besök av Peter vår allsmäktige rektor i helgen, vi levde lyxliv för en dag och blev bjudna på både lunch och fika. Ett mången trevligt besök, vi fick prata svenska och en tub Kalles Kaviar. Gött.
Snart bär det av till Frankrike, närmare bestämt Marseille för mig. Ännu en countdown är igång. Kult.
Lite smått börjar någon sorts hemlängtan ta form i mig. Eller kanske inte så mycket hemlängtan som framtidslängtan. Nästa år kommer att bli så spännande, hah, känns fånigt att älta framtiden, livet är nu liksom "livet händer när vi göra andra planer" carpe you-know-what, men kan inte låta bli att smaka lite på känslan av vad nästa år kommer att innebära. I all dess löjlighet och samtidiga viktighet (bryr mig heller inte om jag skulle skapa ett nytt ord för att det känns bättre än det verkliga) tänker jag göra det. If that makes sense. Om inte, gå vidare i livet, det här blogginlägget är inte för dig.
Akvarell/tusch Julia F ni får hålla tillgodo med bilder som inte har så mycket med praktiken att göra, kan inte överföra mina bilder till datorn. Tyckte dock att en regn text passar bra med tanke på vilket land vi befinner oss i...
Love,
Julia
Kommentera